I söndagens Aftonbladet skrev Olle Svenning en krönika på ledarplats där han kritiserar moderaterna och högern för att mörka var bidragen till partiet kommer ifrån. Detta som motvikt till de som kritiserar LO för att ge pengar till Socialdemokraterna. LO:s bidrag sker helt öppet, medan högern tar emot pengar utan någon som helst insyn från offentligheten. Detta sätt att stödja högern borde de som kritiserar LO:s bidrag till socialdemokraterna läsa om i denna artikel. LO har sedan 1898 lämnat pengar till "sitt" parti. Detta är de helt öppna med. I motsats till högern som håller sina bidragsgivare hemliga. Reinfeldt och hans vänner kallar dessa bidrag för välgörenhet. Och de ska därför hållas hemliga.

Problemet med LO:s bidrag och fjäskande för socialdemokraterna är följande: Alla känner sig inte välkomna som LO-medlemmar. Man försöker tvinga på medlemmarna en politisk åsikt. Jag vill också tillhöra ett fackförbund, men inte ett som stöder det parti jag avskyr mest.

Jag tror stödet från LO rör sig om cirka 6kr per medlem. Det är nog inte där skon klämmer på dig Eriksson. Jag noterar också att du inte verkar känna någon avsky för högerns "insamlingsmetoder" där alla givare är hemliga. Du kommenterade inte denna avskyvärda hemliga metod med ett ord.

Om högerns insamlingsmetoder är hemliga är det ganska svårt att kommentera dem. Det jag kan säga är att så länge jag inte är med och betalar bryr jag mig inte om var de kommer ifrån. "Högern" är endast marginellt bättre än rödgrönt. Att bidraget från LO till socialdemokraterna bara är 6 kr per medlem är totalt ointressant. Jag vill inte betala 1 öre heller. Vill jag stödja ett politiskt parti ekonomiskt skall jag bestämma detta själv.

Visst kan man tycka det är dåligt att dessa givare är anonyma. Men de är i alla fall villiga att ge till "högern". Och jag tycker verkligen inte att det är avskyvärt i alla fall. Däremot tycker jag väldigt illa om att de fackmedlemmar som inte sympatiserar med "sossarna" ändå måste se en del av fackavgiften gå till detta parti. Detta kallar JAG avskyvärt. Det är en stor skillnad på att vara villig givare eller ovillig sådan. Och Sten, hade det varit lika avskyvärt för dig om anonyma givare gett till de "röda"?

Eriksson fortsätter med sina egoistiska uttalanden. Visst är det bra att vi kan välja själva om vi vill vara med och delta i det fackliga arbetet? Och inte åka snålskjuts på andra som betalar. Även arbetsgivarna har förstått värdet av att organisera sig. Inte är Eriksson heller intresserad, rent principiellt, av att ta emot hemliga bidrag som högern gör. "Det går inte att kommentera när det är hemligt", skriver han. Om vi vänder på det hela, nämligen att sossarna hade varit lika hemliga. Då hade säkert Eriksson haft sura uppstötningar av detta.

Om du Per har läst den krönika jag refererar till vet jag inte. Olle Svenning är en aktad och respekterad skribent som är väldigt påläst och kunnig. Du ondgör dig över att du får vara med att sponsra sossarna genom din fackavgift. Har du aldrig tänkt på att du och alla andra som jobbar i de företag som ger pengar till högern är med genom sin arbetsinsats och skänker pengar till högern? För det är vinster som ni har jobbat ihop som går till dessa hemliga bidrag. Även privatpersoner som blivit rika på ditt och andras arbete skänker pengar till högern. För dig är det säkert inget problem, du gillar ju högern. Om du jobbar på Sandvikens järnverk så är du med och sponsrar högern indirekt. När jag drog igång denna debatt så visade jag på skillnaden mellan att hålla bidrag hemliga eller att redovisa var de kommer ifrån. Du tycker att jag tar i? Vad är det som besvärar dig av detta itagande som jag bedriver?

Jag har inte läst den krönika du talar om, men jag tror jag förstår vad du inte gillar i ämnet. Du gillar inte att företag anonymt sponsrar högern. Tja, det är väl knappast konstigt. Företagen vill självklart ha så bra villkor som möjligt för att bedriva sin verksamhet. Så därför stödjer de högern i politiken. Lika självklart så hade de sponsrat vänstern (hehe) i stället om det varit bäst för företagen. Företagen (ägarna) måste självfallet få lägga sina pengar var de vill (precis som du och jag). Det handlar ju inte om några summor som riskerar verksamheten. Beträffande den del av fackavgiften som går till socialdemokraterna så riskerar inte detta min ekonomi heller. Men man måste kunna få vara villig som givare, inte ovillig. Eftersom jag (m fl) är ovilliga så handlar det om ren stöld. Man borde kunna begära att facken gick ut till medlemmarna på golven för att se vilka som vill betala detta. De som vill, får självfallet. De som inte vill ska lika självklart få slippa. Sandvikens järnverk som du nämner heter SANDVIK (ja, jag jobbar där) numera och har så gjort sedan 1974.

Tyvärr så fattar du inte poängen i det förra jag skrev Per. Synd att du inte har läst Olle Svennings krönika. Det är nästan ett måste för att fatta poängen. Jag kan givetvis inte återge hela krönikan här. Men innebörden är ganska enkel, LO står för vad och hur mycket de ger i partistöd. Medan högern kör med mörkning och anonymitet. Varför vågar deras givare inte köra med öppna kort? Samtidigt ber jag om ursäkt för att jag skrev fel namn på din arbetsplats. Att delar av vad du och andra jobbare på SANDVIK sliter (Vinsten i företaget) ihop går till högern hade du ingen kommentar till. Du är alltså med indirekt och sponsrar högern. Tur att det inte var sossarna, då hade du nog fått blodstörtning hehe!

Per Jakobsson konstaterar att det inte är ett problem att högern inte redovisar sina finansiärer. Det är ett problem eftersom demokrati bygger på öppenhet och insyn. Må vara att Per tycker att det inte är okej att en del av de fackliga pengarna går till politisk verksamhet men det är något som är beslutat med majoritet av den organisation som Per är med i. Per har i det sammanhanget, som alla andra, möjlighet att samla en majoritet för att ändra beslutet. I sammanhanget konstaterar jag att Per samtidigt accepterar att en del av de pengar som han har arbetat in och som hade kunnat säkra Pers anställning eller gett Per högre lön, utan medtycke av Per, används för politisk verksamhet. Tycker Per att det är stöld det med? Eller menar Per att hans arbetsgivare har frågat Per om det är okej att använda en del av pengarna som annars skulle gå till ex investering, utdelning till aktieägarna, lön m fl till politisk verksamhet?

Hur kan högerns finansiärer vara hemliga om ni vet att de är företagare....? Om det nu är så, vilket det troligen är, finns det någon som på fullt allvar tror att dessa pengar annars skulle gå till våra löner? Företagare får naturligtvis göra vad de vill med sina vinster. Vi kan protestera genom att inte köpa deras varor och tjänster. Facket har valt att inte vara opolitiskt, jag protesterar naturligtvis genom att inte vara medlem. Problemet är bara att det inte finns något alternativfack. Till Sten Jonsson vill jag säga att politik för mig är inte något att skämta om. Trots att du än en gång tror dig känna till mina egenskaper har du fel igen. Jag har humor, det är bara det att socialdemokraternas (brist på) politik är inte det minsta lustig.

Företagsägarna måste få göra vad de själva vill med sina vinster så länge det inte påverkar verksamheten. De summor det handlar om är struntsummor. Vi kan ta ett exempel: Om MGN efter att ha fått sin lön, har betalat löpande utgifter och förhoppningsvis har en summa över efter det, så gör han (?) självklart vad han vill med det. Om du då vill ge en mindre summa till ett parti, en förening eller vad som helst, så är det din ensak. Vidare, detta prat om att en del av de pengar jag m fl har arbetat in...Jag är anställd! Jag äger inte företaget! Sedan måste jag fråga MGN, är du dum? Du tycker att jag har möjlighet att samla en majoritet för att rösta bort beslutet att ge en del av fackavgiften till sossarna!! Du, de flesta väljer nog enklare vägar än så. Många väljer att gå ur facket istället. Andra funderar allvarligt på att göra det. Tycker inte MGN att detta är ett stort problem? Men MGN kanske istället tänker: Varför försöker de inte samla en egen majoritet? Det skulle minsann han (?) gjort!

. . . den personliga integriteten. I den ingår att inte behöva redovisa sina politiska preferenser. Sen har MGN visat sig oförmögen att förstå hur viktig äganderätten är för det civiliserade samhället. Det är den som utgör den främsta skillnaden på U-länder och I-länder. I TV-nyheterna har nyligen visats ett program om en av Sidas lyckade insatser i Etiopien. Genom att sända dit lantmätare, som mätte ut böndernas fält och skrev ett dokument, som tillförsäkrade dem äganderätten gentemot staten, har deras standard höjts. De har vågat investera i mer kvalificerade grödor och utrustningar. Det kunde de inte göra när de inte visste om marken skulle vara deras även nästa år. På ett par år har de blivit mer produktiva och därmed rikare. Detsamma gäller för svenska företag. Det är ägarna som äger och disponerar vinsterna. Hur de gör beror naturligtvis till en del på fackens agerande, om de väljer att återinvestera i företaget, ett annat företag eller om de önskar använda pengarna för privata ändamål, ex.vis som stöd till en hjälporganisation eller ett parti. Det angår inte MGN hur jag använder de pengar som odiskutabelt är mina.

Företagsägarna ska få göra vad de vill med sina pengar, men facket får inte disponera medlemmarnas pengar. Sedan påstås att det är en struntsumma som företagarna skänker. Vad är då de 6 kr per medlem som facken skickar till S och LO? De 6 kronorna gör i alla fall mer nytta än alla skattesänkningar som raserar all välfärd i Sverige. Vinner alliansen i september så har de 4 år på sig. Då börjar de snart att skära ner på vår semester mm, för varför ska företag betala lön åt folk när de inte jobbar? Då jobbar snart alla 52 veckor om året...

Erik missar frågan som gällde redovisning av partistöd. I det sammanhanget blandar Erik in äganderätten trots att det inte är det frågan gäller. Men för all del, Eriks argument äger ingen som helst bärighet. Företagets pengar är företagets och inte enskilda personers. Erik tycker att var och en får göra vad de vill med dessa pengar och tycker Erik att det är hans åsikt får han stå för det. Saken är dock att företags pengar inte är alldeles oviktig fråga i samhället, det visar inte minst den senaste tidens debatt om ex bonusar där t o m den borgerliga regeringen har haft en hel del synpunkter. Mer vardagligt har skatteverket och en rad andra intressenter, som ex aktieägare m fl, en hel del synpunkter på vad företagen gör med de pengar som verksamheten genererar. Ifråga om insyn i partifinansieringen rör detta fortfarande frågor om öppenhet och insyn. Stöd till olika partier är viktigt eftersom det berättar vilka intressenter man företräder. Problematiserar man frågan kan man ställa sig vems intressen det är partierna skall företräda: De som har ekonomiska resurser eller de som är medlemmar/väljare? Erik ombedes vänligast att svara på frågan. Frågan har f ö lyfts på ledarsidorna runt om i landet, vilket visar att den har betydelse även i vår demokrati.

Per Jakobsson skriver att företagen får göra som de själva vill med sina pengar så länge det inte påverkar verksamheten. Jakobsson gör dessutom antagandet att det handlar om struntsummor. Under valrörelsen 2006 kom det, som exempel, in 30 miljoner kr från en enskild givare till Moderaterna. Med viss ironi kan man konstatera att Per måste ha en mycket bra lön som betraktar detta som en, citat ”struntsumma”. Jag konstaterar att alla partier, utom moderaterna, redovisar vem som har givit pengarna om bidraget överstiger 20 000 kr. Per får vara hur mycket anställd han vill men pengar är att betrakta som en bristvara och inom all ekonomi måste man fråga sig vad det alternativa användningsområdet är för pengarna. Mer arbete åt Per eller partibidrag och en arbetslös Per? Ifråga om att påverka konstaterar jag att Per bortser från de demokratiska spelreglerna vi har i vårt samhälle. Man kan välja att lämna en organisation om man så önskar men då har man också gjort ett aktivt val att inte direkt påverka. Man då rätt att framföra sin åsikt om organisationen men man kan inte kräva inflytande över densamma. Att därefter hävda att facket är en ickedemokratisk organisation som inte följer de demokratiska spelreglerna saknar förankring. Uppenbart tycker fortfarande en majoritet av fackets medlemmar att man skall använda en del av medlemmarnas avgifter till politisk verksamhet. Hade det funnits en annan åsikt bland majoritetens medlemmar hade det också funnits ett beslut om det. Till sist, men inte minst, demokrati innebär att man respekterar andras åsikter utan att kalla dem som framför dessa för ”dumma” etc. Per Jakobsson må ha en annan åsikt än vad jag har men jag respekterar Per för det. Jag förutsätter att Per i fortsättningen visar mig och andra debattörer i detta forum respekt även om våra åsikter inte sammanfaller mer Pers.

MGN har svårt att se de gränser som finns, både materiellt och idéellt. Mitt inlägg handlade direkt om partistöd och betydelsen av vår grundlags-skyddade integritet, valhemligheten. Sedan blandar han ihop företag, och företagens ägare. Visst är företagens pengar företagens. Men dess vinster är ägarnas egendom. Oftast är det många ägare, som givetvis har rätt att använda sina utdelningar precis som de vill. Där det finns bara en ägare, avgör han. Det är ett privat beslut skyddat av den personliga integriteten. För klarhetens skull vill jag berätta att jag inte betalar något till något parti. Jag är kritisk till alla. Mer eller mindre.

Jag ber om ursäkt för att jag kallade dig dum. Du provocerade mig till det genom att du tyckte att "det bara var att samla en majoritet och rösta bort partistödet". Vem skulle orka med att ta på sig en sådan uppgift? Inte jag! Knappast någon annan heller. Lösningen blir då att många går ur facket. Andra funderar på det. Tycker inte MGN att det är ett problem? Du nämner att en enskild givare gav 30 miljoner till moderaterna vid förra valet. Men då förstår väl även MGN att det inte kommer från typ Olssons Bil&Mek utan från typ Wallenberg-nivå. Eller hur? Alla förstår nog att om en liten företagare vill stödja något parti så handlar det om små belopp. Sedan detta med att givarna är anonyma beror väl på att de själva vill vara det. Tycker inte MGN också att det kan vara skönt att vara personligt anonym? För ni heter väl inte MGN? Då skulle jag bli förvånad.

Per Jakobsson gör det mycket mänskliga misstaget att tro att pengar har olika betydelse i stora respektive små företag, men en miljon kronor är lika mycket i ett stort som ett litet företag. Om man bryter ner de stora posterna i stora företagen till enskilda enheter, alternativt avdelningar, står det alldeles klart att pengar har samma betydelse för alla företag. Det är inte så att ex företaget Sandvik slänger bort en miljon kronor i ex avrundningsavgifter eller för att man bara har råd med det. 30 miljoner kr är således lika mycket pengar för små som stora företag. Jag kan instämma i att det är ett problem att medlemmar lämnar en organisation. Dock, detta är inget fenomen som är kopplat till endast fackliga organisationer utan är en generell trend i samhället. Exempelvis har medlemskapet hos olika religiösa, ekonomiska, politiska och sociala organisationer i samhället generellt minskat över tid (noterbart är att även icke-politiska organisationer har förändrats). Det skall nämnas att det finns undantag men enstaka undantag är att jämföra med ordspråket att en svala gör ingen sommar. På frågan ”Varför” kan forskningen idag inte ge ett generellt svar på eftersom bilden är mycket splittrad. Att i det sammanhanget påstå att detta fenomen endast är ett resultat av att fackliga organisationer inte fungerar stämmer inte. Skulle det vara så som Per hävdar, att det endast är en följd av bristande demokrati inom fackliga organisationer, skulle detta vara ett isolerat fackligt fenomen, men så är det inte.

Jag instämmer med Erik att diskussionen började med partibidrag och frågan rörde sig om de politiska organisationerna skall redovisa sina bidrag eller inte. Det finns starka demokratiska argument, som Erik i Lund intressant nog helt avstår från att kommentera eller reflektera över, till att partibidragen offentligen skall redovisas. Erik framhärdar istället att det handlar om valhemlighet. Valhemligheten rör endast rösträtten och inget annat som ex den egna ekonomin. Valhemligheten handlar inte om ägandet, tvärt om, var och en kan kontrollera ägandet i olika företag. På samma sätt är det fritt fram att begära inkomstupplysning av enskilda personer. Detta är offentliga uppgifter som inte på något sätt är hemliga. Därefter menar Erik att företagens vinster inte är en samhällsfråga utan att det är ensak för varje enskild ägare. Skatteverket är, som exempel, mycket intresserade av företagens vinster. På samma sätt som finansinspektionen kan vara intresserade av inte bara hur vinster skapas utan även av hur utdelningen av vinster går till och t o m vad som sker med densamma. I detta sammanhang har t o m den borgerliga regeringen haft vissa synpunkter vad som sker med företagens vinst i samband med ex bonusutbetalningar. Detta visar att samhället är mycket långt ifrån ointresserat av vad hur företagen skapar vinst och vad de gör med densamma.