Nyckeln till en schysst pension
Foto: ANDREAS WÄLITALO

De pejlar efter skogens hot

Förtrupperna är redan här. En fullskalig invasion vore förödande. Gränsen mot Finland bevakas dag och natt. Året runt. Med hjälp av angiveri, fällor och 150 övervakningskameror. Följ med i jakten på hotet från öster.

     

Bäcken är två meter bred och strömmen stark. Omöjlig att forcera utan att behöva vada med femgradigt vatten upp till midjan. Östsibiriska laikan Flisa gnäller. Svansen strävar uppåt. Hennes känsliga nos har fått korn på mårdhund. Utan kopplet skulle hon kasta sig i bäcken.

Någon i sällskapet svär. En annan trampar igenom myrmarken och kängan vattenfylls.

Var är den förbaskade spången?

Trädkvistar rispar i ansiktet. Yrkesjägaren Mikael Paavola är oberörd. Träskmarker är hans vardag. Jörgen Invall ringer en arbetskompis på pappersbruket i Karlsborg och frågar var den förbaskade bron är. Hans son Emil har fullt sjå att hålla den ivriga hunden från att hoppa i vattnet.

Äntligen. Telefonsamtalet ger resultat. 300 meter nedströms ska spången finnas. Och där på andra sidan, mitt i kärret, ligger antagligen mårdhunden och trycker.

Östra Norrbottens gräns mot Finland utgörs av Torneälven. Ett hinder som mårdhunden måste passera för att komma in i Sverige. Vilket inte är något större problem. Mårdhunden är en god simmare. Om arten etablerar sig i Sverige skulle det kunna innebära en ekologisk katastrof för sällsynta fågelarter. Mårdhunden har små revir och kan snabbt rensa ett område på allt ätbart. Djuret kan också sprida den fruktade dvärgbandmasken och rabies.

Erfarenheter från Finland har gjort att Sverige, Norge och Danmark med hjälp av EU satsar nästan 50 miljoner kronor i ett treårigt projekt för att stoppa mårdhundarnas inmarsch. I Norrbotten har sex yrkesjägare anställts för att bevaka gränsen mot Finland. Mikael Paavola från Kalix var en av 300 sökande.

Det effektivaste sättet att komma åt mårdhundar är att fånga in och sterilisera dem. Sedan förses de med radiosändare och släpps ut.

– De söker upp sina artfränder åt oss. Sedan pejlar vi in dem och kan skjuta flera på en gång.

En annan metod är fällor som placeras vid naturliga vandringsvägar som vattendrag och våtmarker. Jakt med hund används också.

– Jag har hittat mårdhundar som gömmer sig under vatten, bara nosen sticker upp, säger Mikael Paavola.

En gång ringde en man och berättade att han hade en mårdhund under ett av sina uthus, mitt i villakvarteret. Kvällen innan hade han rensat lax och lämnat fiskrenset ute. Mårdhunden såg sin chans till ett enkelt mål mat.

– Det var trångt där under. Jag kröp in och nöp den i nacken.

Mårdhundar är ungefär lika stora som rävar men har kortare ben, ansiktet liknar tvättbjörnens. De är aggressiva i pressade situationer men kan också spela döda.

Mikael Paavola styr pickupen längs en gropig grusväg, tärd av vintrars tjäle. På flaket sitter en mårdhund instängd i en bur bäddad med träull. Vi befinner oss i Lappträsk några mil från finska gränsen, där många artfränder påträffats tidigare. En utmärkt plats för att släppa ut steriliserad mårdhund.

Med gummihandskar på händerna sträcker yrkesjägaren in handen i buren och tar ett rejält grepp runt nackskinnet. Han lägger varsamt ner djuret på tallhedsskogens mjuka mossa och justerar radiosändaren runt halsen. Solen bryter in mellan trädkronorna och reflekteras mot mårdhundens vaksamma ögon. Inramningen förmörkas av en sur doft.

– De luktar inget vidare. Men pälsen är mjuk och fin.

När Paavola släpper greppet och tar ett steg tillbaks ställer sig mårdhunden upp. Gör några korta utfall innan den försvinner bort mellan träden i sin jakt på artfränder.

Yrkesjägaren tar upp sin mobiltelefon. På displayen visas hur en annan radioförsedd mårdhund rört sig de senaste dygnen. Nästa uppdrag är att fånga in den och byta batterier på sändaren. Men först blir det fikapaus. Dagens sällskap, pappersarbetaren Jörgen Invall med sonen Emil, sätter sig tillrätta i vindskyddet. Den sura veden har lång startsträcka. Björkbitarna torkar upp av värmen och får fyr. Granklabbarna bidrar med sitt karaktäristiska knaster.

Mikael Paavola berättar att mårdhundar har svårt att klara snörika och kalla vintrar. Under sommaren och hösten äter de upp sig för att sedan vara stationära när kylan drar in.

– Jag har fångat exemplar som varit tjocka som sälar över ryggen.

Han trivs med sitt jobb. I princip varje dag får han bege sig ut i skogen.

– Egentligen är det mest viltvård. Inte så mycket jakt.

Mårdhunden kommer ursprungligen från Sibirien, Kina, Nordvietnam, Koreahalvön och Japan. Mellan 1920 och 1950-talen placerades arten ut i de europeiska delarna av Sovjetunionen. Tanken var att öka pälsviltsproduktionen i naturen. I dag är mårdhunden etablerad i stora delar av Östeuropa men också i Tyskland och Danmark. I Finland är stammen starkast i de södra delarna av landet. Svenska forskare och experter oroar sig för det ökade antalet i Danmark. Om mårdhundar stiger i land i Skåne och Halland skulle de bli svårhejdade. Det milda klimatet, jämfört med Norrbotten, i kombination med stora våtmarker innebär goda förutsättningar för en snabb spridning.

Yrkesjägarna i Norrbotten får ofta studiebesök från andra länder. Metoden att fånga in och sterilisera djuren är något som sprider sig. Förutom att pejla in mårdhundar ska fällor och kameror kontrolleras. Kamerorna, 150 stycken, tar automatiskt bilder när något rör sig framför dem.

Elden har blivit till glöd och kaffet har druckits ur. Vi beger oss bort mot en kamera som sitter uppsatt vid en å – en naturlig mårdhundspassage. Mikael Paavola kontrollerar kamerans minneskort innan färden går vidare för att pejla in ett annat djur.

Uppe i ett älgtorn, med pejlutrustningens antenn högt uppsträckt, lyckas den vane yrkesjägaren få bäring på mårdhunden. Han pekar ut över ett stort myrområde några hundra meter bort.

Hunden Flisa gnyr. Vi är tillbaks där det började. Bland tätt växande buskar och isbitna grästuvor. Väl över bron och bortom ett skogparti ligger ett trädlöst träsklandskap. Flisa och pejlutrustningen visar vägen mot en mindre ö mitt i myren. Och där, mitt i en myrstack, ligger mårdhunden och fräser. Batteriet på sändaren är på upphällningen. Mikael Paavola är nöjd med att dagens värv gick relativt smärtfritt. Snabbt skruvar han av locket och byter batteriet. Högt tempo är viktigt för att djuret ska slippa ifrån den obehagliga situationen.

– De är rätt gulliga. Svårt att förstå vilka marodörer de är.

Marcus Derland
md@da.se
Publicerad: 2012-03-26
© Dagens Arbete. Citera gärna, men ange källan


Kommentarer

Det finns 0 kommentarer på sidan.


Kommentera

Kommentera gärna! Vi ser helst att du skriver under med ditt namn men det går bra att använda signatur om du uppger namn och mejladress enbart för redaktionen. Fatta dig kort - max 500 tecken. Redaktionen förhandsgranskar alla kommentarer, vilket gör att det ibland kan dröja innan de publiceras. Håll dig till sakfrågan och kommentera i vänlig, civiliserad ton.




DA-ledare

Helle Klein
Slopa överskottsmålet, Löfven

Riksbanken har misslyckats med inflationsmålet. Dags för en ny ekonomisk politik. Staten måste nu vara draglok, inte budgetvakt.

Avtalsordlistan

Vaddå löneglidning?
Här är guiden för dig som är vilse i avtalsspråket. Dagens Arbete hjälper dig att förstå de vanligaste orden som har med din lön att göra.

DA granskar

Det nya arbetslivet:

Frihet, tystnad och otrygghet

Inhyrningen fortsätter uppåt. I år har inhyrningen 
till industrin ökat med 33 procent jämfört med i fjol. 
Här är berättelsen om en arbetsmarknad som har blivit 
mer flexibel – och för många mer otrygg. Allt började 
med ett politiskt beslut 1993.


Så lyckades John lämna sekten

Plymouthbröderna är en sluten religiös sekt. Medlemmar driver en kritiserad friskola och kontrollerar ett industriimperium som är fientligt mot facket. Dagens Arbete har träffat John, en av få som lyckats slita sig loss från sekten. Domen blev total utfrysning. Vinsten blev ett nytt liv utan hjärntvätt.

Mer DA granskar »

Annons
Annons Annons Annons Annons Annons
Dagens Arbete Dagens Arbete105 52 Stockholm

Besök: Olof Palmes gata 13 A
Mejla oss

Tel: 08-786 03 00
Redaktionen

DA på Twitter Twitter@DagensArbete