Nyckeln till en schysst pension

Det snöar och vi måste skotta fortare

Jag drar på mig skorna och lämnar lägenheten. Florsocker och iskristaller över tysta gångvägar. Går i flytande kväve mot tåget till jobbet.

     

I tidningen kvar på köksbordet kan man läsa ledarkrönikor skrivna av dem som tycker att lönespridningen borde öka. De som själva aldrig jobbat för minimilön. Någon annan morgontidning, som inte får mitt hjärta att rusa i ilska, finns inte att välja på. Här talar makten ensam.

Jag skulle vilja ge de självutnämnda experterna värken i fötterna efter tio timmar på ett hårt köksgolv, be dom bära kantinerna uppför trapporna, mjölsäckarna bort till torrförrådet. Sen låta dom sitta där vid köksbordet i slutet av månaden med ett saldobesked som krymper och en löning som aldrig kommer fort nog. Fråga om de verkligen inte är intresserade av lite mer ”lönespridning” och om de tror att deras kroppar kommer att hålla till sjuttiofem.

Det är någonting konstigt med språket. Jag läser nyheterna försiktigt. Om någon säger att de ska genomföra en reform kan man räkna med att en försämring är på väg. Isande vindar över Sverige. Arbetsveckan sitter kvar som lera i lederna, stämpelklockan kallar för en ny vecka.

I lekparken står tre barn och försöker skotta fram gungorna. Tunna armar lyfter tung snö. Långsamt, tålmodigt, beslutsamt. Med gemensamma krafter kommer de sakta närmare målet.

Europas arbetarrörelse ligger i spillror, sitter och administrerar kapitalismens kriser. Står i förhandlingsrummen och kokar kaffe i väntan på en motpart som sedan länge brutit fredsavtalen och nu spelar enligt sina egna regler. En krigsförklaring.

Jag följer tågen genom tunnlarna, över broarna, tänker att vi är människor under så mycket tyngd. Efter tio timmar i köket utan fönster glider jag ur kockrocken och stämplar ut igen. Men ryggvärken sitter kvar, bryr sig inte om arbetstider eller stämpelkort.

Med lukten av grillos kvar i håret öppnar jag dörren till Stockholm och drar halsduken ett extra varv runt halsen, går bort mot möteslokalen. Vi träffas där ibland för att plantera lite ljus i ett mörkt decennium, lite hopp i hopplösheten, lite motstånd i allt som bara rinner under broarna.

Så mycket kvar att göra. I Grekland pulserar motståndet på gatorna, i Sverige har det just blivit lagligt att använda tårgas mot demonstrationer. Förbjudet i krig, tillåtet i fredstid. Det här är vår tids logik: att kräva hårdare tag mot konsekvenserna av sin egen politik.

På väg mot mötet tänker jag att vi skulle behöva göra som barnen i parken som med snö upp till midjan lyfter sina spadar och hackar sig fram mot gungställningarna. Ett spadtag i taget. När det börjar snöa vet de att enda chansen att nå fram är att skotta fortare. Mer beslutsamt.

Ger vi upp får vi aldrig flyga tyngdlöst genom luften.


Publicerad: 2012-03-12
© Dagens Arbete. Citera gärna, men ange källan


Kommentarer

Det finns 1 kommentarer på sidan.


Kommentera

Kommentera gärna! Vi ser helst att du skriver under med ditt namn men det går bra att använda signatur om du uppger namn och mejladress enbart för redaktionen. Fatta dig kort - max 500 tecken. Redaktionen förhandsgranskar alla kommentarer, vilket gör att det ibland kan dröja innan de publiceras. Håll dig till sakfrågan och kommentera i vänlig, civiliserad ton.




Inlagd av: Fredrik Gustavsson, 2012-03-21 20:33:29

Läste precis Jennys krönika om snön och skottningen. Vad skönt när någon så fint sätter ord på tankar jag visste fanns, men inte kunde formulera själv. Jag kommer fortsätta läsa dina krönikor!

DA-ledare

Helle Klein
Lovande rödgrön jobbpolitik

Förhandlingarna mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet verkar hittills gå riktigt bra. Där finns ett ömsesidigt förtroende och en vilja att göra det bästa för landet.

Avtalsordlistan

Vaddå löneglidning?
Här är guiden för dig som är vilse i avtalsspråket. Dagens Arbete hjälper dig att förstå de vanligaste orden som har med din lön att göra.

DA granskar

Det nya arbetslivet:

Frihet, tystnad och otrygghet

Inhyrningen fortsätter uppåt. I år har inhyrningen 
till industrin ökat med 33 procent jämfört med i fjol. 
Här är berättelsen om en arbetsmarknad som har blivit 
mer flexibel – och för många mer otrygg. Allt började 
med ett politiskt beslut 1993.


Så lyckades John lämna sekten

Plymouthbröderna är en sluten religiös sekt. Medlemmar driver en kritiserad friskola och kontrollerar ett industriimperium som är fientligt mot facket. Dagens Arbete har träffat John, en av få som lyckats slita sig loss från sekten. Domen blev total utfrysning. Vinsten blev ett nytt liv utan hjärntvätt.

Mer DA granskar »

Annons
Annons Annons Annons Annons Annons Annons
Dagens Arbete Dagens Arbete105 52 Stockholm

Besök: Olof Palmes gata 13 A
Mejla oss

Tel: 08-786 03 00
Redaktionen

DA på Twitter Twitter@DagensArbete