Nyckeln till en schysst pension
Män bakom Kvinnor. Inspelningsledare, manusförfattare, regissör, fotograf, Anna Blomberg och hennes medskådespelare går igenom det inspelade materialet. Män bakom Kvinnor. Inspelningsledare, manusförfattare, regissör, fotograf, Anna Blomberg och hennes medskådespelare går igenom det inspelade materialet. MAGNUS BERGSTRÖM

Drömmen om satkärringens återkomst

Anna Blomberg gjorde stormsuccé som Hollywoodfrun Anna Anka. Men framgångssagan börjar med en helt annan figur. Dagens Arbete träffade humorundret i en jakt på satkärringen som försvann.

     

Du känner kanske inte Elsa-Britta. Du ska få veta mer om henne snart. Först och främst: hon är försvunnen. Och jag funderar intensivt över vart hon har tagit vägen en regntung oktoberdag år 2011.

Just den dagen sitter en piffig kvinna i ett strandhus på Lidingö och ser en man i ögonen. Hon heter Anna Blomberg och du har säkert sett henne på tv. Kanske som Kåta Gun i Kvarteret Skatan, sönderrökta kanslisten Gunvor i Starke man eller imiterandes Hollywoodfruar i Robins.

Nu närmar hon sig mannen i soffan bredvid. Ler förläget. Och börjar kyssas.

”HRRÖÖÖÖ” – ”HRRÅÅÅÅÖÖ”

En brunstig älgko har oväntat krossat stämningen. Den tar sats i Anna Blombergs diafragma för att jobba sig upp och ut i ett oanständigt råmande. Djuret får inte många sekunder i rampljuset innan hon brister i skratt och scenen bryts.

– Ni får inte le så där för då kan jag inte hålla mig, säger Anna till kostymören, rekvisitören, praktikanterna och skriptan, ett tiotal som står bakom kameran och biter sig i kinderna.

Humorserien ska sändas i SVT och bär arbetsnamnet Kvinnor. Konceptet är enkelt:

Kvinnliga komiker spelar flest roller. Korta scener, många figurer. Anna gör 33 rollfigurer under femton inspelningsdagar. I dag har hon redan hunnit fylledansa med Petra Mede, köpa ett ruckel av en mäklare (för att han var attraktiv) och lyckogråta över att vara singel på midsommarafton.

– Jag tycker att hon verkar väldigt mänsklig, viskar en av praktikanterna mellan två tagningar.

– Hon verkar, hur ska jag säga, snäll. Absolut ingen diva. Jag tycker om henne, fast jag inte känner henne.

Snäll? Jo, jag tackar. Då skulle du möta Elsa-Britta, tänker jag. Elsa-Britta skulle ha malt manuset i bitar. Hon skulle ha sparkat ut regissören och stampat på programidén. ”Jaså det är humor om kvinnor det här? Varför är då producenten, huvudförfattaren och regissören män? Och vad är det för tramsiga kortisar? Låt folk tala till punkt!” Elsa-Britta är själv inte den som låter sig presenteras i scener på en halv minut. Hon kräver mer.

Vi förflyttar oss nu snabbt och ledigt till en vacker sommarkväll i Stockholm. Där står en tio år yngre och ännu ganska okänd Anna Blomberg. Ensam på en utomhusscen spelar hon upp en monolog. Växlar mellan fem roller som framför en märklig historia. Elsa-Britta inleder med en ilsken födelsedagssång till sig själv. Anna är lång men lyckas ändå bli kort och krum. Hon är ung men lyckas bli gammal och ledbruten. Vi, publiken i gräset, får vara hemtjänsten. Vi skrattar när hon skäller på oss. Mer kalvsylta på mackan! Lingonsylten ska klickas ut ovanpå kalvsyltan, inte bredas!

Hon gör också klart att har vi fel färg på skinnet kan hon förväxla oss med liemannen. Hon är allt annat än snäll. Hon är elak, dominant och rädd. En riktig satkärring för att tala klarspråk. Och ändå. Ändå sitter jag där i gräset och bygger upp en smygande sympati.

Anna Blomberg gör Elsa-Britta mer än bara rolig. Detaljer och skiftningar ger henne djup. Innan pjäsen är slut har hon blivit språkrör för generationer av arga gamlingar som kämpar för värdighet. De ställer till ett helvete över varje smörgås för att smörgåsar är det enda de har makt över i livet. Skäll tantskrällen! Visa att ni lever!

Okända svenskar heter föreställningen. Alla de fem rollfigurerna är lika skruvade och ändå påtagligt verkliga. De kommer att slå med buller och bång, tänker jag. Sök skydd Robert Gustavsson. Akta dig Ernst-Hugo Järegård. Här kommer Anna Blomberg.

Elsa-Brittas historia börjar faktiskt i en hiss. I varje fall delvis. I den hissen stod en 20-årig Anna Blomberg och gapade: ”Hilda!” Mitt emot henne stod en lika häpen person. De befann sig båda på teaterhögskolan i Göteborg och kände varandra väl från flickrummens lekar. Där hade de spelat små pjäser. Byggt relationsdramer med Barbie och mjukisdjur.

Leken tog slut i mellanstadiet och de hade glidit isär. Det var åratal sedan de sågs. Ingen av dem visste att den andra höll på med teater. Nu stod de där, båda två, i hopp om att bli antagna till en av de få platserna i konkurrens med hundratals sökande.

För vår surtants skull var det verkligen tur att de inte lyckades. Några år senare startade de i stället humorgruppen Dotterbolaget i Stockholm tillsammans med några andra tjejer. Och i jobbet på hemtjänsten vid Fridhemsplan samlade Anna på sig de möten som skapade Elsa-Britta. Skällande tanter som hon tvättade, lagade mat och städade åt. Bearbetade genom att improvisera med de andra.

Hon började ge röst åt flera, Kåta Gun” (senare i Kvarteret Skatan), osäkra, alldeles för snälla Marianne som påminde om henne själv i en extrem version och andra som hon träffat på gatorna i uppväxtens Malmö. Till slut bar hon en hel hög av folk i famnen. Runt dem utvecklades ett skimrande universum som var hennes eget, kunde växa och ta plats i Dotterbolagets regi.

Gruppen verkade under en tid då de enda kvinnliga komiker som syntes var Ulla Skoog och Babben Larsson, och de hade börjat som ett slags studiecirkel: ”Varför har folk lättare att skratta åt män än kvinnor?” Varannan träff läste de Nina Björks feministiska skrift Under det rosa täcket. Varannan improviserade de fram det som blev föreställningar. Showerna de hann göra fick gott mottagande.

Anna trodde stenhårt på att de skulle slå igenom. Var övertygad om att de skulle bli nästa Killinggänget. Alla tjejerna fortsatte ändå att söka teaterhögskolor. Hon såg en efter en komma in. Också Hilda. Vid det laget skulle de flesta ha gett upp och bytt bana.

Anna bestämde sig i stället för att göra en egen föreställning: Okända svenskar. Hilda hjälpte henne med regin. Och hon häpnade allt mer över figurernas detaljrikedom och dimensioner. Började tänka på Anna som ett ”medium som gav röst åt andra människor”.

Mycket riktigt gjorde Elsa-Britta succé. Anna plockades upp. Via radio vidare till tv-studior. Trots det. Någonstans i SVT:s korridorer hände det. Elsa-Britta bara försvann.

– Jag blev lite knäckt. Jag bestämde mig för att aldrig spela henne igen.

Anna Blomberg ligger utsträckt på en säng i strandhuset på Lidingö och vilar inför att den sista scenen för dagen ska tas.

Hon säger att hon kom in i tv-huset med något som kändes färdigt att spridas för världen. Självförtroendet forsade över alla flodbäddar.

– Fasiken, ge mig en kamera så ska jag åstadkomma storverk, jag var så himla stursk. Jag hade en naiv tanke om att det jag var bra på skulle någon sorts tv-gud se och jag skulle få fritt spelrum.

Men trots att det var hennes egna figurer som burit ända fram fick de sällan ”plats i formatet”. ”Passade inte målgruppen.” Kåta Gun kom med i Kvarteret Skatan men blev om än rolig och uppskattad så ganska endimensionell (hon var kåt). Elsa-Britta ”hade inga snabba skämt.”

– Jag upplevde ibland att folk försökte göra om mig till något jag inte är. Lite som om jag var en jazzmusiker som skulle fås att spela pop. Jag försökte försvara min grej och ibland upplevdes det som ett problem, tror jag.

Den som styrde och lade sista hand vid manusen var alltid någon annan. Elsa-Britta fick några sketcher i ett program men höll på att förvandlas till en gullig tant. Anna försökte styra tillbaka sin gamling till ursprunget. Hon fick beskedet att hon inte var rolig. Och med det uttalandet föreställer jag mig att Elsa-Britta gav upp ett vrål av vrede. Sakta segnade ner. Och blå i ansiktet föll livlös ihop över sin rollator.

Anna Blomberg själv sörjde, slickade sina sår, gick vidare och jobbade på. Hon anpassade sig, och hon hade roligt. Fick göra en massa olika typer av humor, jobba med spännande människor och göra rader av figurer.

Största hiten skapade hon helt själv och den kom för två år sedan.

Hon hade sett Hollywoodfruarna på tv. Tänkt att de var såna osannolika figurer. Maria Montazami som måste smörja munnen med läppstift var tionde minut. Anna Anka som hånar folk för att de är fattiga.

Hemma vandrade hon runt och försökte som alltid få karaktärerna att först sätta sig i kroppen. Funderade över deras drivkrafter och vad de skulle kunna säga. Anna Anka var svårast. Liten, späd och med ljus röst. Den som låg längst bort från henne själv även om skånskan var lätt att härma:

”Asså, de är väldigt många mänskor som är avundsjuka på maj för att jag har så mycket pengar. Som den här kydden till exempel. Den köpte jag för 575 000 dollar, och det är liksom inga pengar för maj, men för andra mänskor, till exempel såna fattiga som bor i hyddor och sånt …”

Hon lät Anna Anka äta disktrasa också. ”För disktrasor har inte nånna rynkor.”

Annas man Daniel filmade improvisationerna och hon skickade filen till SVT. Några veckor senare sändes snuttarna i tv-programmet Robins och succén var ett faktum.

Hon satt paff framför datorn och såg hur mejl och kommentarer strömmade in. Hennes infall fick över en miljon klick på You-
tube och en krönikör i Dagens Nyheter beskrev henne som ”fullständigt briljant”. ”Anna Blombergs korta inslag – som knappast haft vare sig stor budget eller lång produktionstid i ryggen – är så på pricken att man gapar.”

Hon blev förvånad, minst sagt.

– Jag kände; vilken skillnad att spela karaktärer som folk redan har sett. Jag hade ju aldrig imiterat förut. Vilken genomslagskraft.

Efter följde porträtt av bland andra Jimmie Åkesson, Lill-Babs, Elisabet Höglund och Mona Sahlin. Succéer de med.

Den okända svenskan Elsa-Britta har alltså fått ge plats åt andra mer kända. Men det beror inte på att hon inte har saker att säga världen. Anna Blomberg har vid det här laget ingenting emot att spela sketcher. Fylledansa och ge järnet som älgko.

Men figurerna från Dotterbolaget är något annat. Hjärtevänner som inte kan slitas och slängas. Sittande på sängen i strandhuset på Lidingö inser jag att de inte bara blivit stoppade av andra. Anna har själv sövt ner flera stycken av ren barmhärtighet. Hon vägrade låta dem dö under oket att leverera en punchline var trettionde sekund.

Jakten slutar där vi började. Elsa-Britta är försvunnen. Nu vet vi i varje fall var hon finns. Med en droppflaska på intensiven sedan tio år tillbaka. Innebär det att hon tynar mot slutet? Kanske inte.

– Jag har faktiskt en idé som går ut på att Elsa-Britta vägrar att dö, säger Anna Blomberg.

– Jag tänker mig att publiken ska tro att hon har försvunnit men att hon hela tiden kommer tillbaka.

I en parallell värld, någonstans i en lägenhet i Stockholm ligger Elsa-Britta inte alls på vaket och väntar.

Hon ligger uppskissad på papper i en skrivbordslåda. Stark nog att ställa sig upp och skälla vilken dag som helst.

– Det gäller bara att hitta rätt folk att jobba med, säger Anna Blomberg innan hon reser sig från sängen i strandhuset för att riva av dagens sista scen.

– Att låta de här gamla karaktärerna ta plats är fortfarande min stora dröm.

 

Sagt om Anna Blomberg:

Morgan Andersson, teaterlärare på Fridhems folkhögskola:
"Ambitiös. En sån som inte ger sig på något sätt. Målmedveten, en som kämpar, jobbar. Teaterhögskolan är inte bästa vägen för alla, och jag tror att det var bra att hon aldrig kom in, om jag ska vara ärlig. Jag tror att hon hade förlorat en del av det hon har då. Det är inte så många som kommer ut därifrån och jobbar med komik."

Petra Mede, kollega:
"En av de bästa i branschen på karaktärer. Och väldigt bra på att improvisera. Som häromdagen när vi spelade in och hon plockade fram en helt fantastisk tyska från ingenstans. Att hon skulle ha tysk brytning var ingenting som stod i manus. Så jobbar Anna, hon lägger ofta på extra lager, en till dimension."

Barbro Blomberg, mamma:
"Anna har alltid gått sina egna vägar. Hon har vetat vad hon vill ända sedan hon var liten. Hon har stark integritet. Och den har hon lyckats behålla genom hela den resa hon gjort, tycker jag. Ett ögonblick jag särskilt minns är när jag satt i publiken och såg Okända svenskar. Jag ville ropa till alla ”Hallå, det är min dotter det här!” Jag var så stolt."

Hilda Ramsten, vän och medgrundare av Dotterbolaget
"Hon är rolig, lite slarvig. Hon litar till att allt ordnar sig, men kan också grubbla mycket. Hon kan vara väldigt utlevande och känna sig försagd i andra sammanhang. Hon är dubbel på många sätt. Och det här dubbla tror jag har med hennes begåvning att göra. Hon är en å ena sidan, å andra sidan-person. Det är därför hon kan skapa så mångdimensionella karaktärer."

ANNA TIBERG
Publicerad: 2011-12-05
© Dagens Arbete. Citera gärna, men ange källan


Kommentarer

Det finns 0 kommentarer på sidan.


Kommentera

Kommentera gärna! Vi ser helst att du skriver under med ditt namn men det går bra att använda signatur om du uppger namn och mejladress enbart för redaktionen. Fatta dig kort - max 500 tecken. Redaktionen förhandsgranskar alla kommentarer, vilket gör att det ibland kan dröja innan de publiceras. Håll dig till sakfrågan och kommentera i vänlig, civiliserad ton.




DA-ledare

Helle Klein
Nu behövs en offensiv för industrin

Det är dags för statsminister Stefan Löfven och regeringen att gå från ord till verkstad. Strategin för nyindustrialisering behöver fyllas med politisk handling.

Avtalsordlistan

Vaddå löneglidning?
Här är guiden för dig som är vilse i avtalsspråket. Dagens Arbete hjälper dig att förstå de vanligaste orden som har med din lön att göra.

DA granskar

Det nya arbetslivet:

Frihet, tystnad och otrygghet

Inhyrningen fortsätter uppåt. I år har inhyrningen 
till industrin ökat med 33 procent jämfört med i fjol. 
Här är berättelsen om en arbetsmarknad som har blivit 
mer flexibel – och för många mer otrygg. Allt började 
med ett politiskt beslut 1993.


Så lyckades John lämna sekten

Plymouthbröderna är en sluten religiös sekt. Medlemmar driver en kritiserad friskola och kontrollerar ett industriimperium som är fientligt mot facket. Dagens Arbete har träffat John, en av få som lyckats slita sig loss från sekten. Domen blev total utfrysning. Vinsten blev ett nytt liv utan hjärntvätt.

Mer DA granskar »

Annons
Annons Annons Annons Annons Annons
Dagens Arbete Dagens Arbete105 52 Stockholm

Besök: Olof Palmes gata 13 A
Mejla oss

Tel: 08-786 03 00
Redaktionen

DA på Twitter Twitter@DagensArbete