Nyckeln till en schysst pension

Papporna som började läsa

Inte läste deras pappor för dem när de var barn! Läsning var en mammagrej, och så blir läsning kvinnligt. Arbetarmän läser minst av alla, och så går det i arv. Om detta ska dagen berätta. Men först ska en gris slaktas.

     

Men va i helvete! Står du och släpper iväg fanskapet precis när jag satt masken i nacken pån! Men ta för fan fast han då! Dä blir ju bara bacon kvar!

Han gödslar rikligt med svordomar, mannen längst in i rummet. Bullrar och ryar på folket som har svårt att fälla den skrikande galten till marken. Så släcks dess liv till slut med ett skott, och en kniv sticker hål i bröstet. Mörkt blod rinner ur kroppen och samlas i ett kar.

Då reser sig en flicka upp och går. Tar hårda kliv uppför trappan, drar med sig pappa ut och bort till trollkarlen, ballongerna och legot.

Kvar i rummet finns ett trettiotal män och några kvinnor. I en av pappafamnarna sitter en pojke stilla. Han ser tyst på mannen längst in i rummet, på författaren Bernt-Olov Andersson som läser ett stycke ur sin bok Min älskade slaktare. Om livet på landsbygden i det svenska 50-talet.

”Läs för mig pappa!” är en satsning som LO-förbunden, ABF och En Bok För Alla har drivit sedan 1999. Under en dag i Sandviken  träffar papporna en barnbokspedagog och en författare. De får några böcker och besöker ett bibliotek, något som många av dem aldrig tidigare har gjort.

Den här dagen, när svordomar yr i luften och livet rinner ur en slaktad galt, är det återträff. Det är höstlov och barnen som följt med kan pyssla och busa i ett rum intill. Om nu inte pappas famn känns tryggare, eller berättelserna mer spännande än spelkortstrick och ansiktsmålning.

Åke Dansk på IF Metalls avdelning i västra Gästrikland har varit med och drivit satsningen sedan start. Sandviken är ett av få ställen där projektet ännu är vid liv. Efter att regeringen skrotat satsningen på Kultur i Arbetslivet för två år sedan är det hotat på många platser. Men här har man bestämt sig – detta är alldeles för viktigt för att offras. Pengar skakar arrangörerna fram ur sina lokala budgetar.

För Åke Dansk är läsning inte bara underhållning, utan en ren rättvisefråga. I takt med att böckernas sidor vänds ökar läsvanan. Fantasin stimuleras, språket vidgas och ordförrådet växer. Förmågan att uttrycka sig, argumentera och göra sig hörd stärks.

Svordomar, grisblod och blåsvällda tarmar. Heta skållningskar, sågar, knivar och feta kotlettrader. Om sånt berättas det inte på förskolan, eller i sagorna under sänglampans sken. Kanske fångas den storögda pojken av böckernas magi just i dag. Innanför bokens pärmar ryms andra världar, upplevelser och tider.

Författarens uppläsning är kanske inte ämnad åt en fyraåring, men nu sitter han ju trots allt där i pappas knä. Det här är en dag för dem och det handlar om läsning. Om att så få arbetarmän läser och om att barn behöver manliga förebilder som gör just det. För sig själva och för sina barn.

Ola Kuremyr, 48 år. Jobbar på Sandvik, rörverk 63.  Med sonsonen
Armand Kuremyr, 7 år och sonen Isak Hedstrand, 4,5 år.

Nog har jag läst för barnen hela tiden, men nu har det blivit viktigare och mer regelbundet. Jag har inte förstått förut att det har ett värde på sikt, utan har mest tänkt att det är mysigt för stunden. Min pappa läste aldrig för mig när jag var liten. Morsan läste och så gick jag på sagostund på bibblan. Jag kommer ihåg en gång när morfar skulle läsa Madicken för mig. Men han kunde ju inte ens uttala namnen. Manicken sa han. Så jag trodde att det bara var mamma som kunde läsa. Jag gillar Roslund och Hellström. De har sett Sverige från ett annat perspektiv. När jag var liten läste jag Tvillingdetektiverna. Nu har jag och Isak en jätteambition att läsa Gullivers resor. Men vi tittar mest på bilderna. Det är en suverän konstnär som har gjort dem. Pettsonböckerna är bra också. Dem har jag lika roligt åt som Isak!

Alaaeddin Ali, 52 år. Busschaufför. Tidigare anställd på
Sandvik, rörverk 63. Med barnbarnet Kevin Omar, 3 år.

Mina barn är stora nu, men när de var små läste jag på kurdiska för dem och jag brukade berätta kurdiska sagor. När mina barnbarn är hos mig berättar jag samma sagor för dem. Kevin kan redan berätta delar av sagorna själv. Kevins mamma läser sagor för honom, mest svenska böcker, som Astrid Lindgren. När jag var liten berättade min mamma, morfar och mormor sagor för mig. Vi hade inga böcker, de hade sagorna i sina huvuden. När man berättar en historia blir det en annan sak än att läsa. Barnen lyssnar mer, det blir en annan upplevelse. När jag växte upp fanns det gamla män som var väldigt duktiga berättare. De kunde berätta en historia i en månads tid. Ett avsnitt varje dag.

Thomas Norrman, 36 år. Jobbar på Sandvik, ämnesberedningen. Är här med dottern Melissa Norrman, 10 år.

Jag läser inte så mycket. Det blev mest för Melissa när hon var yngre. Nu har vi en dotter till på sju månader, så det lär ju bli mer. Med Melissa var det mycket sångböcker och en sagobok som jag hade kvar med flera korta berättelser i. Nu läser hon själv. Jag kan inte minnas att min pappa läste för mig när jag var liten. Men vi sjöng. Han spelade gitarr och vi sjöng. Om jag läser så blir det gärna faktaböcker som Världens hundra underverk eller historieböcker. Jag är mer intresserad av sånt som har hänt än av sånt som är påhittat. Att läsa tillsammans är en mysig stund på kvällen. Barnen har säkert mycket hjälp av det i skolan. Men det viktiga är att man gör någonting tillsammans. Att jag kan göra saker ensam med Melissa. Det behöver inte vara läsning. I dag ska vi gå på bio till exempel. Sen kan man prata om det tillsammans efteråt. Eller så kan det sätta i gång andra samtal.

Marie Edholm
me@da.se
Publicerad: 2011-12-01
© Dagens Arbete. Citera gärna, men ange källan


Kommentarer

Det finns 0 kommentarer på sidan.


Kommentera

Kommentera gärna! Vi ser helst att du skriver under med ditt namn men det går bra att använda signatur om du uppger namn och mejladress enbart för redaktionen. Fatta dig kort - max 500 tecken. Redaktionen förhandsgranskar alla kommentarer, vilket gör att det ibland kan dröja innan de publiceras. Håll dig till sakfrågan och kommentera i vänlig, civiliserad ton.




DA-ledare

Helle Klein
Fler jobb ja – men vilken sorts?

Ett allt otryggare arbetsliv påverkar självklart medborgarnas tilltro till samhället i stort. Kampen för jobben måste nu bli en kamp för ett hållbart arbetsliv som utvecklar människor, inte skadar dem.

Avtalsordlistan

Vaddå löneglidning?
Här är guiden för dig som är vilse i avtalsspråket. Dagens Arbete hjälper dig att förstå de vanligaste orden som har med din lön att göra.

DA granskar

Det nya arbetslivet:

Frihet, tystnad och otrygghet

Inhyrningen fortsätter uppåt. I år har inhyrningen 
till industrin ökat med 33 procent jämfört med i fjol. 
Här är berättelsen om en arbetsmarknad som har blivit 
mer flexibel – och för många mer otrygg. Allt började 
med ett politiskt beslut 1993.


Så lyckades John lämna sekten

Plymouthbröderna är en sluten religiös sekt. Medlemmar driver en kritiserad friskola och kontrollerar ett industriimperium som är fientligt mot facket. Dagens Arbete har träffat John, en av få som lyckats slita sig loss från sekten. Domen blev total utfrysning. Vinsten blev ett nytt liv utan hjärntvätt.

Mer DA granskar »

Annons
Annons Annons Annons Annons Annons
Dagens Arbete Dagens Arbete105 52 Stockholm

Besök: Olof Palmes gata 13 A
Mejla oss

Tel: 08-786 03 00
Redaktionen

DA på Twitter Twitter@DagensArbete