"Viktigast att få bort 180-dagarsgränsen"

Ändringen i sjukreglerna är ett positivt steg. Men det stora problemet är fortfarande 180-dagarsgränsen. Det säger Jenny Fjell, läkare och initiativtagare till de utförsäkrades nätverk Resurs.

Regeringsförslaget (propositionen), behandlas just nu i socialförsäkringsutskottet. Det lämnades över till riksdagen i mitten av mars, efter påtryckningar från oppositionen.

Förslaget innebär att arbetsförmågan ska bedömas efter 180 dagars sjukskrivning mot "normalt förekommande arbeten", samma formulering som gällde före rehabkedjans införande i juli 2008. I dag gäller "den reguljära arbetsmarknaden".

Meningarna är delade över vad förändringen innebär. Enligt regeringen har förändringen ingen större betydelse. I praktiken har Försäkringskassans bedömning av arbetsförmågan inte förändrats sen den nya formuleringen infördes, menar den.

Jenny Fjell håller inte med. Hon delar fackets och LO-TCO Rättsskydd syn på saken. Enligt dem innebär den nygamla formuleringen, även om den låter ungefär lika, en mjukare bedömning. Det finns bland annat en dom som visar att domstolen tolkade den gamla formuleringen generösare för de sjuka. Först när en person kunde göra en normal prestation på jobbet utan någon större anpassning ansågs de friska.

- Idag finns det inga krav på att det ska vara ett verkligt arbete när man bedömer arbetsförmåga, säger Jenny Fjell. Det finns inga krav på vilket sätt och hur mycket en arbetsgivare, som inte heller är verklig, ska anpassa jobbet.

Men, det stora problemet kvarstår, anser Jenny Fjell. Det är alldeles för tidigt att bedömas mot hela arbetsmarknaden redan efter 180 dagars sjukskrivning.

- Det är mycket lättare att rehabiliteras tillbaka till det jobb man har. Det är en stor förlust av yrkeskunskap för samhället och individen att tvinga människor att ta andra jobb redan efter ett halvårs sjukskrivning.

Jenny Fjell tycker att facket i många fall är alltför passivt när det gäller sjukförsäkringen. Hon har träffat många engagerade fackliga företrädare, men det finns samtidigt en brist på allvar. Det urholkade skyddet för sjuka borde vara en stor fråga för facket, tycker hon.

Hon nämner till exempel den nya banderollen till LO-kongressen i maj med texten Jag vill jobba!. Hon gör en direkt koppling till regeringens arbetslinje.

- Vem vill inte jobba? För de flesta människor handlar det inte om viljan utan om att de är för sjuka för att jobba.

- Man har inte förstått hur kränkande det är för LO-medlemmar som inte kan arbeta, medlemmar som efter sex månaders sjukdom riskerar att förlora sitt arbete.

Jeanette Herulf
jh@dagensarbete.se Publicerad: 2012-04-02

Kommentarer

Det finns 2 kommentarer på sidan.

Kommentera

Inlagd av: Mauricio, 2012-04-04 16:22:23

Tyvärr är det bara att konstatera att fackföreningsrörelsen är helt i händerna på de mäktiga, de som inte drabbas av de här reglerna. Skulle man verkligen bry sig då hade man utlyst generalstrejk och mobilisera alla medlemmarna, det är inte många regeringar som skulle klara detta med så många ute på gatorna som kräver rättvisa för de sjuka, arbetslösa, hemlösa mm.
Fackförening förlita sig på sossarna, saken är att denna samhällsförändring började ju med sossarna vid makten,alltså nyliberalismen

Inlagd av: Dan Andersson Pappers, 2012-04-03 08:33:16

Återigen en fråga för nya LO ordföranden att ta tag i. Vi ska alla göra vårt för och driva opinion. Men LO är vår megafon och borde fungera som det!