Öppet brev till svenska arbetare och deras organisationer! Nu är det fyra år sedan. Arbetarrörelsen i Iran och övriga delar av världen kommer aldrig att glömma den svarta lördagen den 24 januari 2004. Den dagen strejkade arbetare i Iran, i Kerman och Khaton Abad för sina rättigheter. Dom arresterades, sårades och flera mördades av regimen. När arbetarna vid kopparsmältverket i Khaton Abad krävde arbete och strejkade mot uppsägningar öppnade iranska islamiska republikens militära styrkor eld mot dem. Vi kommer inte att tiga om denna brutala handling. Denna kriminella handling visar att arbetarna behöver sina fria organisationer. Irans arbetarfientliga regim har sedan maktövertagandet berövat hela befolkningen dess rättigheter: * Strejkrätten och rätten till fri organisering erkänns inte. * Ett oräkneligt antal arbetare och studentaktivister har fängslats och avrättats. * Lagar har införts som diskriminerar arbetande kvinnor. * Arbetarnas rätt till kollektivavtal nonchaleras och förnekas, liksom vårdgarantier, bra arbetsmiljöer, försäkringsskydd och pensioner. Trots att fackföreningar i realiteten saknas i landet, genomförs årligen hundratals strejker mot försämringarna, enligt regimens egna rapporter i massmedia. Vi vädjar till alla arbetarorganisationer i världen att hjälpa de iranska arbetarna att ställa regimen i Iran inför rätta. * Vi önskar att ni svenska arbetare, fackföreningar och progressiva organisationer fördömer avrättningarna av våra medmänniskor i Iran. * Vi önskar att ni kräver av iranska regimen att de släpper arbetare och politiska fångar. * Kasta ut regimens medarbetare från Internationella organisationen för arbete (ILO), och försvara de Iranska arbetarna i deras kamp för mänskliga rättigheter. Länge leve den internationella solidariteten!