| Susanna Alakoski är krönikör i Dagens Arbete. Hon är författare och har fått Augustpriset för "Svinalängorna"och är aktuell med boken "Fejkad orgasm”. |
Frågeställningarna om alkohol skiftar. Är det viktigt att ha sprit med i varje socialt sammanhang? Varför är det förbjudet att köra bil när man är full, men inte att ta hand om barn? Varför överlät vänstern moralfrågorna åt kristdemokraterna och extremhögern? Var finns hjälpen? Nykterhetsrörelsens ursprung och plötsligt ökade medlemsantal uppmärksammas.
Fakta presenteras: ”/…/ minst 50 procent av befolkningen är drabbad av alkoholens konsekvenser”. En spännande artikel handlar om alkohol i litteraturen. Anneli Jordahl skrev om ”Fina festprissar och fulla finnar”. Hennes bokhylla är fylld av alkohollitteratur: Bellmans rännstenar, Henrik Tikkanens aristokratiska konstnärskretsar. Det sups kopiöst i skönlitteraturen, genom epokerna, och i alla samhällsklasser, skrev Jordahl. De flesta suputer är män, liknar Ulf Lundells Jack som vaknar ”under en matta tillsammans med en tom champagnebutelj”.
Jordahl konstaterar att kvinnor är medberoende, ”i århundradets kärlekssagor eller i proletär utsatthet”. Men det håller på att ändras vet jag, och det kommer fler och fler skildringar av kvinnor som också super, se SVT:s dramaserie Glada huset! Jordahl ställde även en intressant fråga: Varför måste alltid arbetarklassens beteende ha en förklaring? Lars Noréns övremedelklassfamiljer, tyngda av beroendeproblematik, avkrävs inga psykosociala förklaringsmodeller.
När jag var ung smygavstod jag öl och sprit. När vi gick på svartklubben i Göteborg slutade jag dricka när många andra började. Köpte lättöl i smyg. När sällskapet var berusat så trodde de att jag också var det. Lätt som en plätt att ljuga. Men svårt att bära lögnen. För jag kände till undermeningen: Att avstå från alkohol är underligt, särskilt när det är en norm att dricka. Risken jag tog var att avslöjas som moralisttorrboll.
”Det är bara människor med alkoholproblem som bekymrar sig över att andra inte dricker.” -Alkoholläkarens ord till Benny Haag.
Jag kommer att tänka på festmiddagen i goda vänners lag. Hur mitt glas fylls på och fylls på av bordsgrannen, hon dricker mycket mer och snabbare än jag. Hur jag börjar göra som när jag var ung, spä ut vinet med vatten när ingen ser det. Tydligen fortfarande rädd att avslöjas som moralist och torris. Kanske är det därför jag blir glad över att alkoholfrågan nu får ett ansiktslyft?
Kom med åsikter om krönikan.
Skriv i fältet nedan. Fältet rymmer mycket text, men fatta dig kort.
