Strejken som skakade om hela samhället

För 40 år sedan strejkade gruvarbetarna i Malmfälten. I dag diskuteras hur strejken skakade företaget, samhället och facket.

I Grängesberg samlas i dagarna pensionerade gruvarbetare, fackligt aktiva och historiker för att diskutera LKAB-strejkens effekter.

På plats finns bland annat Gunnar Lundgren som vid tiden för strejken arbetade i Malmberget.

Han kan berätta hur missnöjet bland gruvarbetarna växte med hårdare arbetstempo, försämrade ackord, farlig arbetsmiljö, brist på inflytande, en arrogant ledning med mera.

- Det fanns ett kompakt missnöje bland malmfältens gruvarbetare.

Men det var ett missnöje som först inte märktes. Det var därför Sverige togs på sängen.

- När missnöjet växer tystnar folk. Företaget sa ”det är ingen fara i malmfälten, där är så lugnt”.

- Men det var egentligen bara lugnet före stormen.

Olle Rällskog satt i Gruvtolvans styrelse under trettio år. Han minns hur stämningen var när de strejkande samlades till möte i sporthallen.

- Det spelade ingen roll vad som sades. Det var ja, ja, ja till allt. Man sa ja till allting. Det var hett, helt otroligt hett. Som att "här gäller det att höja knytnävarna och kämpa".

- Jag tänkte ”herre Jesus, det här blir en soppa att reda ut”. Och så blev det ju.

Anders Stendalen, sedermera Gruvs siste förbundsordförande, hade lämnat LKAB fem år tidigare. Nu kom han tillbaka till Kiruna som förhandlingsombudsman för Gruv. Han är i dag självkritisk.

- Förbundet gjorde många misstag. Bland annat kallades strejken för en kommunistisk konspiration, vilket den definitivt inte var.

Anders Stendalen ingick i den 27-mannadelegation som förhandlade med LKAB.

- Ett av misstagen var att man inte var mer öppen. Delegationen var oerhört rädd om enigheten. Ingen spricka fick visas utåt. Diskussionerna kom därför inte ut. Jag tror att man måste ha mer öppenhet i sådana här situationer. Det är en lärdom som åtminstone jag kan dra.

Lars Ekdahl, historiker, satte in strejken i ett brett perspektiv.

- Gruvstrejken var ett uttryck för en legitimetetskris för den svenska modellen.

- Före strejken fanns en begynnande diskussion om priset för den snabba ekonomiska tillväxten under 1960-talet. Vilka fick betala priset för den intensiva ekonomiska utvecklingen?

Strejken bidrog att de här frågorna spetsades till, anser Ekdahl. Strejken bidrog starkt till att lyfta arbetslivsfrågorna inför 1970-talets lagstiftningsoffensiv.

- Gruvstrejken öppnade ögonen för arbetsmiljön. Vi fick bland annat arbetarskyddsfonden och en massa forskare som vi in facket kunde kontakta, säger Rolf Ählberg, före detta arbetmiljöombudsman på Metall.

- De anställda inom industrin tog också starkt intryck av strejken och började ifrågasätta sin egen arbetsmiljö. Samtidigt var arbetsgivarna skakade. Det gjorde att vi fick igenom många förbättringar.

Men strejken gav även andra effekter på andra arbetsplatser. Anders Hjalmar arbetade i Grängesbergsgruvan i samband med strejken:

- Vi fick igenom ett bra avtal som innebar att ackorden försvann. Vi fick månadslön direkt efter LKAB-strejken.

Lennart Lindgren, sedermera ombudsman på Metall, var fackligt aktiv i stålindustrin, inom Grängeskoncernen.

- Jag har aldrig gjort ett så bra uppgörelse som efter LKAB-strejken. Gränges var rädda att gruvstrejken skulle smitta av sig. Så tack kamrater på LKAB för att jag fick förmånen att genomföra den förhandlingen! HARALD GATU 2010-01-12 © Dagens Arbete. Citera gärna, men ange källan.