Inhyrda trivs lika bra på jobbet som fastanställda. En studie från Göteborgs universitet gör upp med fördomarna mot bemanningsbranschen.
- De inhyrda får den upplärning som behövs och kommer snabbt in i gänget. Vår studie visar på att de inte alls är någon form av andra klassens arbetskraft som det ofta sägs i media, säger doktoranden Hannes Kantelius.
Mycket av den svenska forskningen på området är gammal. I takt med att inhyrningen ökat och förändrats har resultaten blivit ogiltiga. Ändå används de som fakta i nyhetsinslag.
Tillsammans med två kollegor från institutionen för arbetsvetenskap har Hannes Kantelius studerat den svenska bemanningsbranschen under fyra år. Totalt 57 personer på fem olika arbetsplatser har intervjuats, både chefer och inhyrda.
- Man kan förstås inte säga att de här resultaten gäller för alla i branschen. Men där man hyr in mycket kvalificerad personal under en längre stund måste man också ta väl hand om personalen, annars fungerar inte det dagliga arbetet.
På de undersökta arbetsplatserna har det varit ett välfungerande samarbete mellan fack, bemanningsföretag och kundföretag. Det ser Hannes Kantelius som den främsta orsaken till att de inhyrda trivs på sina arbetsplatser.
- De chefer på bemanningsföretag som jag har träffat värnar den svenska modellen. De vill att branschen ska fungera så att inte oseriösa aktörer tar sig in på marknaden.
Bemanningsföretagen erbjuder dessutom en möjlighet att få komma in på attraktiva arbetsplatser med anställningsstopp. För unga personer med liten arbetslivserfarenhet kan det ofta vara den snabbaste vägen till ett fast jobb.
- Vi kunde se att kundföretagen använder de inhyrda som en rekryteringspool. De anställde sällan utifrån.
| Andra DA-artiklar ”De skiter i hur vi behandlas” [2011-10-10] |
I dag är över 400 000 svenskar arbetslösa. Mellan åren 2008 och 2012 mer än 3-dubblades antalet personer som helt saknar ersättning från a-kassan.

Det brann och vi blev rädda. Vi fick anledning att fundera över det postindustriella samhället. Och efter alla artiklar, analyser, åsikter, skall, rop, ilska, tårar kom så DEMO-undersökningen som pricken över i:et.

Så åkte vi till Paris. Jag och mamma. På hennes försenade födelsedagsresa. Något försenad. Det var en femtioårspresent. Vi har förberett resan några år. Varför ska det ta sån tid att göra något så roligt?

Amerikanska medborgare dödar medmänniskor varje dag och månad på året. Det händer att en sexårig pojke hämtar sin faders vapen och skjuter en fyraårig kamrat till döds, därför att de blir osams under en lek.

Det är midsommartid och ungdomens sommarminnen bubblar upp. Jag hade sommarjobb som telefonist på Televerkets nummerupplysning. Kan det ha varit 1980, månntro?