Jan-Henrik Sandberg, omvald förbundsordförande i Pappers. Foto: SIMON RYDÉN 

Sandberg omvald som Pappers ordförande

Jan-Henrik Sandberg omvaldes på fredagskvällen till förbundsordförande i Pappers.
- Jag är jätteglad. Man kan aldrig vara helt säker på hur det ska gå, säger han.

En av utmaningarna blir att tina de nedfrusna kontakterna med arbetsgivarsidan, säger Sandberg och syftar på följderna av vårens konflikt, då Pappers under elva dagar la ned arbetet för totalt 3 500 arbetare i ett antal bruk. En konflikt som kallats orimlig och ansvarslös av arbetsgivarna.

- Jag tror att deras reaktioner blev så stora för att de inte är vana vid konflikter längre.

Kan du nämna något du är stolt över från dina första fyra år som ordförande?

- Avtalsrörelsen, säger Sandberg snabbt. Vi följde det som medlemmarna efterlyst och tog strid för det. Vi fick till exempel en speciell kvinnosatsning, eller snarare låglönesatsning.

- Jag är också nöjd med hur vi utredde ett eventuellt samgående med Grafikerna och Skogs, och ett andra alternativ. Vi gjorde det i ett högt tempo, samtidigt fick vi frågan ordentligt utredd.

En annan utmaning är att lösa hur samarbetet inom industin ska fortsätta när Teknikföretagen har sagt upp industriavtalet. En variant är att man fortsätter som tidigare, utan Teknikföretagen. Ett annat alternativ är att LO, TCO och Saco skriver ett nytt huvudavtal med Svenskt Näringsliv som innehåller delar av industriavtalet.

- Vi har diskussioner med arbetsgivarna nu, säger Sandberg. Men där ingår inte Teknikföretagen.

Något du inte är stolt över?

- Vi borde jobbat snabbare med stöd till teknisk utveckling i avdelningarna. Vi borde pröva att arbeta med videokonferenser till exempel. Det handlar om efffektiviseringar. Branschen minskar och vi kommer att bli färre.

Du har fått kritik i samband med strejken i våras och nu, i samband med uppropet för Hyltebruk. Har du känt dig ifrågasatt?

- Det har märkts att inte alla gillar det jag gjort. Men jag har inte känt mig ifrågasatt på det stora hela, överlag har jag känt ett gott stöd.

- Det finns ett grundläggand förtroende. För några år sedan var jag ny, då hade jag inte samma förtroendekapital att knapra på.

JEANETTE HERULF
2010-09-04
© Dagens Arbete. Citera gärna, men ange källan.


Debatt

Klassamällets obestridliga beskyddare

Ganska ofta förs det fram i debatten om vilket klassamhälle vi egentligen lever i och det i då kritiska ordalag. Man säger sig vilja avskaffa det.

Mer debatt »

Krönika

Elsa – lever du fortfarande?

En gammal kvinna med krökt rygg. Så bra hon klarade sig, trots allt. Han söp ju ändå ihjäl sig, mannen. Hur gick det för sönerna?

Läs krönikan » Se alla krönikörer »

Krönika

Vi rusar rätt mot livet

Jag går ut på verandan. Regnet slår som spikar mot taket. Det är hetsigt. Jag tänker på alla dom döda vänner jag haft. Jag tänker på dom som lever.

Läs krönikan » Se alla krönikörer »

Krönika

Samaritens vapen är kärlek

Hemsamariterna är Sveriges viktigaste armé och deras enda vapen är omsorg och kärlek.

Läs krönikan » Se alla krönikörer »

Krönika

Inte storslam, men det får duga

I min förra krönika skrev jag om det nya industriavtalet och funderade över hur det skulle påverka avtalsrörelsen. Skulle Facken inom Industrin (FI) lyckas hålla ihop? Skulle det bli succé eller flopp? Till grund för bedömningen radade jag upp några frågor som jag också uppmanade er läsare att besvara.

Läs krönikan » Se alla krönikörer »

Annons
Annons Annons Annons Annons Annons
Dagens Arbete Dagens Arbete105 52 Stockholm

Besök: Olof Palmes gata 13A
E-post: red@dagensarbete.se

Tel: 08 786 03 00
Redaktionen

DA på Twitter Twitter@DagensArbete