Arbetar du i vårt södra grannland kan du gå på kurs med nästan full lön i två veckor. Varje år. Du kan plugga kinesiska, lära dig använda motorsåg eller bättra på kunskaperna i svetsning. Eller vad du vill. Bara du har hygglig motivering.
I Danmark har de industrianställda något som kallas ”Kompetensutvecklingsfonden”, IKUF. Fonden startade sin verksamhet förra året och kom i gång under andra halvåret.
Då började utbetalningarna till anställda arbetare och arbetsledare i industrin, som valt att förkovra sig på betald arbetstid.
Fonden är fortfarande relativt okänd i Danmark men på åtskilliga danska arbetsplatser har man fått upp ögonen för möjligheterna.
I den svenska avtalsrörelsen är kompetensutveckling en central fråga. Facken inom industrin ser kompetensutveckling som en grundbult och kräver också större satsningar i den gemensamma avtalsplattformen. Därför sneglar facken mot Danmark.
Dagens Arbete har besökt Alfa Lavals fabrik i Søborg, i nordvästra Köpenhamn, där kompetensutveckling är vardagsmat.
– Närmare 25 av de 140 anställda på golvet har gått olika kurser. Alla är positiva. Enda undantaget är en person som hade trott att det var en annan nivå på kursen, berättar Bjarne Jørgensen, ordförande i metallklubben.
Tanken bakom fonden är att göra anställda mer mångkunniga och anställningsbara i fler sammanhang, något som är viktigt på en globaliserad arbetsmarknad med hård konkurrens.
När Facken inom industrin i höstas presenterade sin gemensamma plattform i avtalsrörelsen prioriterade man kompetensutveckling.
Industrifacken vill att en procentandel av lönesumman avsätts till det. Den danska modellen har varit inspirationskälla.
– Den danska modellen är jätteintressant, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä, även om vi kanske inte ska kopiera den rakt av.
Säikkälä tycker att parterna ska ha med staten i en modell där samhället svarar för ett kursutbud på liknande sätt som i Danmark.
Klicka här och läs hela artikeln från Danmark, på sidan 25 i det aktuella numret av Dagens Arbete.
Ganska ofta förs det fram i debatten om vilket klassamhälle vi egentligen lever i och det i då kritiska ordalag. Man säger sig vilja avskaffa det.

En gammal kvinna med krökt rygg. Så bra hon klarade sig, trots allt. Han söp ju ändå ihjäl sig, mannen. Hur gick det för sönerna?

Jag går ut på verandan. Regnet slår som spikar mot taket. Det är hetsigt. Jag tänker på alla dom döda vänner jag haft. Jag tänker på dom som lever.

Hemsamariterna är Sveriges viktigaste armé och deras enda vapen är omsorg och kärlek.

I min förra krönika skrev jag om det nya industriavtalet och funderade över hur det skulle påverka avtalsrörelsen. Skulle Facken inom Industrin (FI) lyckas hålla ihop? Skulle det bli succé eller flopp? Till grund för bedömningen radade jag upp några frågor som jag också uppmanade er läsare att besvara.