Mobbade på jobbet ska få stöd

En organisation har bildats för mobbade och kränkta på arbetsplatserna. – Vi vill stödja andra som drabbats. Man känner sig så otroligt ensam och utsatt, säger Ann-Sofie Gauffin.

Hon är en av tre i interimsstyrelsen för "Föreningen STOPP." Ordet stopp är bildat ur "stöd till offer på arbetsplatsen" och man vänder sig till de som kränks och särbehandlas i arbetslivet, men även deras anhöriga.

Med kränkning menar Ann-Sofie en händelse, exempelvis att du ställer upp som företrädare för en grupp men dem du företräder backar undan och du står där helt plötsligt står ensam, du blir övergiven. Mobbning är en längre process: Samtalet tystnar när du kommer in i fikarummet, du blir isolerad, "bortglömd" när det informeras, man samlar in pengar till andras födelsedagar men inte din....

Ann-Sofie vill inte gå in närmre på sina egna eller andras fall annat än genom att visa hur hårt de - och samhället - drabbas:

Hon var själv borta från jobbet två och ett halvt år. Av de två övriga i interimsstyrelsen har den ena varit hemma med lön från arbetsgivaren i åtta år, den andra har varit hemma av och till i två år och är nu sjukskriven på halvtid. En av initiativtagarna som inspirerat många genom att framträda i radio och berätta om sina problem har varit hemma sedan 1999. Den som kontaktade Dagens Arbete och berättade om föreningen är en anhörig vars fru varit hemma i fjorton år.

– För den enskilde är det fruktansvärt, för samhället är det enorma kostnader. De som drabbas får tyvärr oftast inte stöd av fack eller arbetsgivare. Där vill vi kunna hjälpa, det finns ingen anledning att fler människor ska behöva gå igenom sådant på egen hand, säger Ann-Sofie Gauffin.

I det nätverk som nu håller på att byggas upp är Brottsofferjouren en förebild: Man ska kunna ringa ett telefonnummer, få direkt svar eller bli uppringd och sedan hänvisad till personer i den uppringandes närhet som kan ta sig an frågan.

– Hjälpen handlar konkret om att ge vägleda genom lagar och regler så kam kan hävda sin rätt, tipsa om jurister och läkare som kan de här frågorna och liknande. Men också mänskligt stöd - man kan bli helt paralyserad, inte orka de enklaste vardagssysslor.

Telefonnumret finns: 08-770 03 17. Där svarar en person eller en telefonsvarare, och så kan kontakt upprättas.
– Arbetet pågår med att skapa en hemsida.

En av arbetsuppgifterna är att sprida kännedom om Arbetsmiljöverkets föreskrift AFS 1993:17 "Kränkande särbehandling i arbetslivet" och dess definition av problemet: "...återkommande klandervärda eller negativt präglade handlingar som riktas mot enskilda arbetstagare på ett kränkande sätt och kan leda till att dessa ställs utanför arbetsplatsens gemenskap."

Denna beskrivning är viktig eftersom den ger en "officiell" utgångspunkt för den som ska hävda sin rätt. Det finns ju många andra beskrivningar och omskrivningar:

– Det talas om koncentrations- eller samarbetssvårigheter, man kan bli stämplad som uppviglare, som omöjlig att ha att göra med, man är en som skapar problem. Vi har många exempel på hur detta hänt den framträtt som talesman för en grupp.

– "Posttraumatisk stress" är en annan beskrivning.

Den används ofta på den som till slut inte orkar längre, som stannar hemma. Det är en process i flera steg:

– Vid kränkningen blir du först chockad - du tror att det är en missuppfattning. Sedan får man panik när man inser hur övergiven man blivit. Man vill inte gå ut eftersom man fasar för att möta först chefen - sedan människor överhuvud taget. Man tappar totalt tron på sig själv - till slut ligger man där knäckt i sängen.

– Man förlorar tilliten till andra människor, det känns som om man sitter i en glaskupa.

Ann-Sofie kom efter flera år tillbaka till jobbet, vilket är ovanligt. Nu drivs hon av viljan att göra någonting, att inte andra ska behöva gå igenom samma sak.

– Det finns många glömda där ute i arbetslivet.

LENNART LUND

2005-05-03

Läs också
Kränkande särbehandling i arbetslivet

Kommentera artikel

Kommentarer

Postad av: Margaretha, 2010-08-11 18.41.56
Att detta jävelskap får fortsätta år ut och år in med svagt och fegt ledarskap är helt häpnadsväckande. Jag jobbar som sjuksköterska och har varit utsatt för samma sak som ni beskriver. Att vara flitig på sitt jobb är inte ok. Det finns alltid onda människor som njuter av att mobba och kränka och trakassera sina arbetskamrater. Vilka är då dessa människor, jo dom som i regel arbetar minst och letar fel hos andra. Har själv inte tid att hålla koll på vad andra gör under min arbetsdag. Tyvärr så är det ledarskapet som sätter agendan för vilket beteende som får råda på en arbetsplats. Och många gånger är det våra fega chefer som är den drivande kraften.Det tar år att komma tillbaka till arbetslivet efter att ha blivit utsatt för detta avskyvärda beteende. Som ni skriver så tror man inte att det är sant det man blir utsatt för, men ni ska ochså veta att felet sitter hos dem som bedriver mobbing och inte hos den som blir utsatt. Jag vägrar bli ett offer och är öppen med vad jag varit utsatt för. Det är många gånger så att man skäms för detta och den ryktesspridning som pågår är svår och ibland omöjlig att komma tillrätta med. Det vi kan göra är att engagera oss i dom olika föreningar som finns mot mobbing på arbetsplatserna och att skriva artiklar i tidningarna. Dom som bedriver mobbing vill absolut att vi ska isolera oss och att deras beteende inte ska få komma fram ljuset. Man tror kanske att man är ensam om detta men det är otroligt vanligt framför allt på kvinnliga arbetsplatser. Och det är människor ur alla samhällsklasser som är utsatta för detta. Nej vägra skämmas över vad vi varit med om, det är ingen engångsföretelse.

Postad av: Birgitta, 2010-06-06 11.09.45
Jag vet också hur det känns att bli mobbad förflyttad utan anledning, kränkt hela tiden ochså på nästa ställe då de tror att det är allvarliga fel på en. Blir sjuk får högt blodtryck av jobbet förflyttad igen utan arbetsuppgifter hittar då ett nytt jobb i ja vad tror ni kommun förstås och där vill inte (kvinnlig chef) chefen ens ha mig men jag blir tvingad hon mobbar innan jag ens börjat sen drar det på i en värre hastighet med kränkningar. Måste kunna allt även om man är ny, allt som man får uppskattning av på andra jobb fnyser de åt, tar åt sig äran av det man själv gjort, sparkar hela tiden på en och det är kvinnor som är värst i medelåldern i kommunal verksamhet socialt dessutom helt absurt. Det blir som ett ekorrhjul man blir ifrågasatt på alla ställen man kommer till. Chefer knäcker en. Arbetstagarna är fega stackare. Ingen vågar stå upp för en. Jag vet att jag inte gjort nåt har blivit kränkt misstänkliggjord det sprider sig bland chefer. De hjälper varann att få bort en. Sen när man säger till Personalkontoret att det inte är mitt fel så säger de Jo!! det är det. Vilka människor, undrar om de sover gott.... Jag vet att jag har rätt jag ger mig aldrig om jag så ska polisanmälla dem för kränkning är förbjudet enl lag på arbetsplats.

Postad av: Rolf, 2010-05-14 23:09:21
Befinner mig just i den situationen som utfrusen, kränkt och mobbad och har nu kommit till insikt om några saker. Som kan sammanfattas: Ingen hjälp eller stöd finns att få. Nu är jag utpekad som problemet! De är så absurt det hela. Men så funkar det. Jag får ingen konkret hjälp mer än att jag blir "erbjuden" att besöka en beteendevetare. Chefen som är mobbaren, klarar sig undan helt och hållet. Jag blir förflyttad till ett arbete jag inte klarar, med lägre lön. Sedan följer svartlistning så jag ej heller kan söka andra tjänster. De referenser arbetsgivaren lämnar om mig till andra arbetsgivare är så nedlåtande att alla dörrar stängs. Vårdcentralen nekar mig vård eftersom det är arbetsrelaterat, företagshälsovården jobbar på uppdrag av arbetsgivaren och har som främsta mål att skydda, just det arbetsgivaren. Så man känner sig verkligen sviken. Får ingen hjälp från det lokala facket, de är ju trots allt avlönade av samma arbetsgivare. På ett sätt hade det varit enklare om jag blivit anklagad för något kriminellt, då hade jag haft rätt till ett juridiskt ombud. Undrar ni vilket företag det är? Det är ganska stort och syslar med stål. Men jag är inte helt knäckt, jag vet att jag har rätt. Det är räddningen för mig. Nu vill jag jobba mot mobbning på min arbetsplats och andra arbetsplatser. Hur gör jag för att komma igång med det, vilka vägar skall jag gå?

Postad av: Laila Nykvist, 2008-02-06 18:49:07
Hej! Det känns oerhört sknt att ha hittat denna artikel eftersom jag så väl känner igen mig i det som står skrivet. Befinner mig själv i denna fruktansvärda situation och ha precis börjat förstå att det är sant och inte ett skämt. Däremot har jag ien aning om hur detta kunde ske, hur det började,osv. osv. Jag ältar dygnet runt. Har beställt boken boken om vuxenmobbing av Lillemor Hallberg och Margaretha Strandmark för att försöka få några svar på varför det hände. I mitt fall stämmer alla tre faktorerna för trakasserier: pressad situation, svag ledare och grupptänkande-all måste vara lika. Det känns hoppfullt att läsa dessa rader och att någon har satt ord på och känner till att det förekommer. Jag började tro att allt var mitt fel trots att jag vet att alla som ingår i gruppen är delaktiga. Tack Ann-Sofie Gauffing förartikeln. Hoppas att jag någon gång kommer att lita på andra människor. Hälsningar Laila Nykvist

Dela
	Tipsa en vän	Skriv ut	Beställ nyhetsbrev